Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bart för att smeka jämlikhetskänslorna, lämnat allvarsamma
frågor åt den rena slumpen.
Det ligger i öppen dag, att dessa olägenheter hafva
sin egentliga rot i en sträfvan att göra föreningen så lös
och lätt för folken som möjligt. En gemensam beslutande
församling, där bägges meningar kunnat fritt bryta sig och
vid behof sammanjämkas, skulle hafva högst väsentligt
mildrat farorna för konflikter; och blott en enda gemensam
minister skulle hafva räckt till att bota luckan i det
konstitutionella ansvaret. Det finnes också icke en enda union
mer i världen — undantaget den rysk-finska, hvilken i detta
som i andra fall kommer den skandinaviska närmast —
som trott sig kunna umbära sådana institutioner. Men här
stirrade man sig så blind på den ömsesidiga
själfständigheten, att man alldeles tyckes ha förbisett vådorna däraf.
Man tvärtom ökade farorna genom att lämna frågor
obestämda, som naturligen bort gemensamt afgöras, eller låta
dem bero på bägge folkens öfverensstämmande beslut hvar
för sig. Man lät dem lagstifta för sina arméer hvar på sitt
håll, man teg ifråga om deras gemensamma bidrag till
unionens ändamål, så mycket mer uraktlät man att
bestämma en fast proportion för sådana bidrag. Allt detta
byggdes på framtiden och de goda viljorna.
Men alldeles särskildt var det på Norges goda vilja
man byggde unionen. Icke nog med att man löpte risken
att Norge undandrog sig alla utgifter till gemensamma
ändamål och vältrade hela bördan med konungahusets,
diplomatiens, konsulatsväsendets underhåll på Sverige ensamt —
man lämnade unionens lifsfråga, det gemensamma försvaret,
utan juridiska garantier i Norges händer. Om händelsernas
tillspetsning göra ett anfallskrig nödvändigt, så lade man
i stortingets skön att hålla Norges trupper undan och låta
Sverige utkämpa kampen allena. Och värre ändå — genom
att icke juridiskt fixera begreppet linie i GL., lät man det
blifva beroende endast på Norges moraliska rättskänsla,
huru stor del af dess trupper öfverhufvud skulle få komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
