Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drogos trupper till, och åter hängde Norges författning på ett
hår; men dagen förflöt lugnt — inga festligheter
förekommo. Så hade konungens bestämda vilja segrat för den
gången; men nu öppnade den sårade nationalfåfångan en
kamp med ståthållaren, som tärde på hans lifstråd. Nästa
17 Maj kom, 1829; staden var stilla, blott studenterna firade
enskildt sin fest; fram emot aftonen samlade sig väldiga
människomassor på torget under skrik och oordningar; ett
pöbelupplopp befarades; då kommo stadens myndigheter till
Platen med begäran om militär handräckning för att rensa
torget, och efter någon tvekan gaf han sitt bifall. Detta
var alltså en simpel polisåtgärd, till laglydige medborgares
trygghet, och ingen människa blef allvarligt skadad; men
nu ville olyckan att ståthållaren var en svensk man, och
saken kunde därmed för den orimliga nationalkänsligheten
få ett utseende af att Sverige gripit in i norrmännens frihet.
Det var som hade själfständighetsifvern väntat på ett
tillfälle att bryta lös, och så har detta gatuuppträde, det s. k.
torgslaget, så obetydligt det än var, i själfva verket
kommit att bilda en vändpunkt i unionens historia. Det omgaf
Platen med en afsky och förbittring, som följde honom med
de gemenaste smädelser in på själfva dödsbädden; det
öfverförde oviljan mot honom på det svenska ståthållaredömet
själft; och då han mot årets slut (den 6 Dec.) gick dädan,
så var det klart, att ingen svensk man hädanefter kunde
blifva ståthållare i Norge.
Men därmed har ock den första perioden i unionens
historia fått sin afslutning. Att det svenska ståthållardömet
betecknat ett svenskt förmynderskap öfver Norge, som på
denna tid var en verklighet och en nödvändighet såväl i
ekonomiskt som politiskt afseende — det lärer icke kunna
bestridas. Norges inre förhållanden gjorde sitt till att gynna
ett sådant tillstånd. Dess förvaltningsapparat var ännu
högeligen ofullkomlig, sådan den af enväldet lämnats. Det
blef därför för konung och ståthållare en nödvändig och
naturlig sak att omedelbart gripa in än på den ena, än på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
