Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den andra punkten, om ej verket skulle stanna; särskildt
blef detta fallet sedan Sandels kommit på ståtliijllarposten
och Vedel något senare (1822) utträdt ur statsrådet. En
härskarnatur som Karl Johan kunde för öfrigt mången gång
bryta igenom alla former och med förbigående af statsrådet
vända sig direkt till stortinget med sina tal och
anmodanden (fröet till de senare kungliga dictamina). Under
dylika förhållanden var det en klar sak, att det norska
statsrådet ej skulle kunna bevara en större själfständighet
gent emot den svenske ståthållaren och konungen i
Stockholm. Men äfven stortinget saknade ännu betingelserna
för att bilda någon starkare opposition. Dess majoritet var
stor, och den utgjordes af ämbetsmän, konungens tjänare i
förvaltningen, uppvuxna under det gamla enväldets dagar
och därför icke skickade att bära demokratiska nyheter allt
för brådstörtadt fram. Dessa första år voro således den
norska konungamaktens gynnsammaste; och ju starkare den
är, desto starkare måste också bandet med Sverige vara.
Men på 1830:talet hade de gamle lefvat ut, och en
ny generation, som vuxit upp i den nya frihetens hägn,
stod färdig att öfvertaga utvecklingen. De liberala idéer,
som den franska julirevolutionen sände ut öfver världen,
tände äfven i Norge slumrande eldar. Den demokratiska
författningen själf verkade att demokratisera sinnena, så
mycket mer som den genom konungens ideliga
ändringsförslag[1] började allt mera betraktas som ett frihetens
ofelbara värn. Den norska sången vaknade och ställde sig
redan nu, med Henrik Wergeland, i den politiska
agitationens tjänst. Och så kunde valen till 1833 års storting
helt plötsligt bringa fram på scenen ett nytt härskande
element, bönderna; förut icke en fjärdedel af tingets antal (20
af 81 år 1830), fingo de nu med ett slag nära hälften (45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
