Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
infordrade konungen af unionskommittén skyndsamma
specialbetänkanden öfver de återstående etikettsfrågorna, flaggan och
vapnet; den 19 Mars var kommittén färdig, den 17 Maj
utgafs i svenskt statsråd ett förbud att begagna Norges
vapen på svenska mynt och sigill, och den 20 juni företogos
frågorna i ett sammansatt statsråd till definitivt afgörande.
Unionsvapnets användning bands här strängt vid unionella
förrättningar, och dess utseende ändrades i så måtto, att
Norges vapen upptog ena hälften, Svea kronor och Göta
lejon tillsammans den andra hälften. Den gemensamma
örlogsflaggan ändrades därhän, att blott den öfversta
fyrkanten närmast stången blef gemensam, ett unionstecken med
svenska och norska färger i lika blandning; resten af
flaggan bar uteslutande vederbörande lands färger; och tungan
och stjärtarne blef hennes enda skiljemärke från
handelsflaggorna, ty äfven om dessa bestämdes nu att de skulle bära
detta samma unionstecken. Så var Norges fullständiga
likställighet med Sverige i alla yttre symboler genomförd.
Resolutionen af den 20 Juni 1844 är det andra
stora steget på den bana, som beträddes 1835. Den var
en dubbel seger för Norges intressen; i formen, då ju
partiella reformer medgifvits utan sammanhang med den stora
revisionen; i innehållet, enär dessa reformer ökat Norges
rättigheter utan att på ”minsta sätt öka dess skyldigheter.
Resolutionen innebar alltså ett formligt öfvergifvande af
den ståndpunkt, som den gamle Karl Johan intog, då han
gaf unionskommittén dess instruktioner. Och den får
härigenom en större betydelse än den rent rättsliga, den blir
en historisk vändpunkt — den betecknar, att
konungadömet i sin unionspolitik numera ställt sig på Norges sida.
Resolutionen väckte också på många håll i Sverige en
förstämning, som slog djupa och varaktiga rötter[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
