Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda rikenas intressen erkännes nu icke vara för handen“.
Härmed var åter ett steg taget utför det sluttande planet
— en ny eftergift gjord åt den norska uppfattningen, att
folkens intressen mot hvarandra skulle gå framför deras
plikter mot unionen[1].
Det var med bestämd afsikt att vid en lämpligare
tidpunkt upptaga revisionen i den antydda andan, som
konungen denna gång lät frågan falla. Och tiderna syntes
snart nog vilja bättra sig. Efter stormen kom lugn, de
svallande passionernas vågor lade sig till ro, och på
uppbrusningen följde, som gärna sker, en fridsam och försonlig
stämning. Då således Anckarsvärd återkom med sin motion,
fann han allmänna meningen emot sig och mötte afslag hos
alla fyra stånden, i April 1863; och som svar därpå kom
från Norge ett stortingsbeslut af den 14 Juni samma år,
hvarigenom det öfverlämnades åt konungen att välja tid
för en fullständig revisions företagande, och således det
hinder däremot undanröjdes som låg i tingets vredgade
adress från Aprildagarne 1860. Konungen hade nu således
blott att se tiden an.
Emellertid skulle uppmärksamheten åter för en tid
dragas ifrån unionens inre frågor till världshändelsernas
spel utanför dess portar. Väl sökte det deltagande, med
hvilket norden åsåg Polens dödsryckningar vid Rysslands
fot, förgäfves omsätta sig i politisk handling; men
Danmarks sluträkning med sina tyska och förtyskade biländer,
som nu skulle göras upp, var en fråga som berörde känslor
och intressen inom de förenade rikena på ett långt
närmare och allvarligare sätt. Än en gång strömmade
skandinavismens berusande vin genom känsliga sinnen. Karl XV
själf var personligen gripen däraf djupare t. o. m. än
någonsin hans fader. Det var endast genom det svenska
statsrådets fasthet (Gripenstedt), som Sverige-Norge år 1863
undgick att ryckas in i Danmarks olyckliga krig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
