Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ser ut som skulle dess inre förutsättningar i brodersinne
och offervillighet hafva rent svikit. Efter en mansålders
allvarsamma bemödanden att genom förbättrad lagstiftning
stilla den oro i samlifvet mellan folken, som börjat visa
sig redan i unionens första period, är nu allt lika ogjordt,
och försöken hafva endast tjänat till att på alla håll
framkalla principiella skiljaktigheter mellan folken. I sina
program för framtiden såväl som i sina uppfattningar af det
bestående hafva Sverige och Norge växt fast i olika
meningar, hvilka icke längre låta sig förenas.
Från denna dag alltså är Norges unionspolitik gifven
och klar. Programmet från 1840, som skjutits undan af de
stora försöken, är nu fast och medvetet — partiella
reformer, men ingen total revision (se ofvan s. 34). Åt ena
hållet betecknar detta program en försvarsställning; det är
uttryck för Norges ovilja emot all utvidgning af gemenskapen,
samma ovilja som föddes i föregående periods rädsla
för amalgamationsspöket och som kommer till medvetenhet
i Falsens reservation vid 1844 års unionsförslag, liksom i
1847 och 1865 års regeringsbetänkanden — en farhåga för
öfrigt som är helt naturlig, där ett litet folk, som sätter sin
själfständighet öfver alla andra hänsyn, står gent emot ett
större folk; ty i dylika fall drager ett närmande gärna med
sig något af det lilla folkets själfbestämningsrätt. Men från
det passiva motståndet emot unionstanken är det blott ett
steg till en direkt sträfvan att öka själfständighetens
område, och detta blir det norska unionsprogrammets andra
sida, anfallsställningen; krafvet på jämlikhet i rättigheter
allena, utan tanke på förpliktelserna till unionen själf.
Denna lösen kom första gången fram i 1836 års
konstitutionskommitté och har sedan dess bestämt Norges
önskningar, om äfven dess utförande en tid var undanskjutet
genom konungamaktens motstånd och revisionstankarne. —
Denna sida af det norska politiska programmet
sammanhänger på det nogaste med den uppfattning af unionens
bestående rätt, som under detta tidehvarf mognat till klarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
