- Project Runeberg -  Unionen. Sådan den skapades och sådan den blifvit / Del 2. Unionens historia 1814-1891 /
65

(1893-1894) [MARC] Author: Rudolf Kjellén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till konsulatväsendet är beräkningsgrunden en annan, i det
att hänsyn tages ej blott till folkmängden utan äfven till
handelsflottornas dräktighet och handelsintressena i
allmänhet; härvid antages, efter konsulatkommitténs beräkning 1856,
att 4 delar af det hela komma på Sveriges och 3 på Norges
lott; och i öfverensstämmelse härmed börjar Norge äfven
här utgöra sin rättvisa del år 1857[1]. — I fråga om
fördelningen af unionens försvarsbörda finnes däremot icke alls
någon öfverenskommelse träffad, det är och förblifver
hvartdera rikets ensak att ordna sitt försvarsväsen. Då unionen
således fortfarande måste sakna bestämda regler om
proportionen mellan rikenas skyldigheter i det allra viktigaste
hänseendet, så återstå för folken inga andra än de
moraliska förpliktelserna att hvart för sig upprätthålla de
förutsättningar, på hvilka unionen byggdes. Detta vill för
Norges del säga, att alla organiserade stridskrafter fortfarande
likasom 1814 skola föras under namnet linie och således
tillhandahållas det unionella försvaret. På detta håll har
emellertid en stor fara växt upp för unionen, i det att
stortinget från 1836 börjat anslå medel åt landtvärnets
organisation utan att tillika ändra dess namn. De nya
värnepliktslagarne från 1860-talet gifva landtvärnet rent ut “samma
bestämmelse som linietrupperna“, men behålla det oaktadt
stadgan att det kan “kallas till tjänst endast inom rikets
gränser“. Härmed är man inne på en ytterst betänklig
väg, som kan leda därhän att Norge, äfven utan formlig
ändring af GL. § 25, med landtvärnsklausulen i hand


[1]
Från 1833 och till 1857 var Norges bidrag till kabinettskassan
160,000 och till konsulskassan blott 60,000, medan ensamt det senare,
enligt Hartmansdorffs beräkning inom den första stora
unionskommittén, rättvisligen bort vara 100,000 kr. År 1857 höjdes de norska
bidragen till resp. 200,000 och nära 90,000, hvilket står i ungefärlig proportion,
enligt ofvan angifna grunder, till Sveriges resp. omkr. 480,000 och 120,000.
Till konungahusets underhåll gaf Norge vid periodens slut närmare 600,000
(1845 384,000, 1857 524,000) och Sverige öfver 1,400,000 (1845 1 mill.,
1857 1,3 mill.); härtill kommer dock från Sveriges sida sedan 1815 ett
särskildt anslag af 300,000 (för den s. k. Guadeloupes lösen).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 13 00:03:25 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krunionen/2/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free