Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestämmelser om hvad som med inhemska varor skulle förstås och
tillades kläder bland undantagen från den fria
handelsförbindelsen rikena emellan. Sedan Sverige året därpå afgjordt
öfvergått till den protektionistiska tullpolitiken, blef
behofvet af skydd mot Norge ännu större, och den 30 Maj
1890 utfärdades en ny mellanrikslag. Den fortsätter i
samma riktning som 1887 års reform, undantager från den
inbördes tullfriheten äfven väfnader samt järn- och
stålvaror och söker i öfrigt genom skärpt kontroll och nya
förbud hindra missbruken från Norges sida, utan att den
dock kunnat alldeles häfva de öfverklagade
missförhållandena. Denna lag blef (liksom redan 1887 års reform) ställd
på två års uppsägning, medan den gamla lagen kunnat af
ena riket uppsägas på ett år allena.
Grunden till denna intressenas sammanstötning äfven
på det merkantila området ligger i de bägge ländernas
naturliga olikhet. Norge har icke mycket att skydda mot
utländsk konkurrens, dess hufvudnäringar äro skeppsfart,
fiske och skogsdrift och alla dessa näringar kräfva fri och
öppen förbindelse med främmande land; Norges naturliga
handelspolitik är därför frihandel. Sverige åter måste i
dåliga tider känna ett starkt behof af skydd för sin
modernäring jordbruket och därmed sammanhängande industriella
intressen. Till alla öfriga motsatser mellan länderna sällar
sig alltså äfven den djupt ingripande motsatsen mellan
protektionism och frihandel. Men denna motsats inverkar ej
blott på deras inbördes handelsförhållanden, den måste
äfven spela in i och försvåra deras gemensamma
handelspolitik mot utlandet. Äfven på detta håll hade de svenska
intressena fått maka åt sig för Norges. 1882 köptes för
andra gången af hufvudsakligt hänsyn till Norge en fransk
sjöfartstraktat med en handelstraktat, som kostade Sverige
närmare en millions årlig förlust i tullinkomster, men
Norge så godt som intet; och 1883 offrade Sverige för en
traktat med Spanien, denna gång så godt som uteslutande
för Norges skull, hundratusentals kronor i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
