Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
årsinkomster. Under sådana förhållanden kunde Norge med Sveriges
eget intresse motivera sina äfven här framträdande
söndringssträfvanden; stortingskommittéer 1882 och 1890
(“traktatskommittén“) yrka allt bestämdare Norges fullständiga
skilsmässa från Sverige i handelspolitiskt afseende.
Att söndring, “utskiftning“, numera är målet för stora
delar af norska folket, det får ett klart uttryck i den form
hvari flaggfrågan nu åter bringas på dagordningen. Den
gamla striden därom stod alltid om likställighet allena, och
sedan den 1844 blifvit vunnen hade det varit tyst i en hel
människoålder. Men nu begynner en agitation för att
utstryka unionstecknet ur handelsflaggan (“den rena flaggan“);
Björnstjerne Björnson ställer sin skaldegåfva och sin
folkledaretalang i denna saks tjänst (liksom i
söndringssträfvandenas öfverhufvud), och redan år 1879 bringas saken
inför stortinget, fast utan resultat, af Berner, Dagbladets
redaktör. Söndringstanken börjar gå som en röd tråd igenom
den norska politiken. Det var på den som den unionella
reformen 1885—1886 föll. Den bestämmer Norges hela
handlingssätt, hela förhållande till Sverige. Med Danmark
kommer Sverige öfverens om ömsesidig befrielse från plikten att
vid rättegång i andra riket ställa borgen för kostnad och
skada (Juli 1887); Danmark och Sverige öfvertaga
hvarandras fattigvårdsskyldighet i vissa fall (Juli 1888) — Norge är
här åter ett för Sverige rent främmande land.
Unionskonungadömet släpper själft sina tag; det lilla tecken till
samhörighet; som visat sig däri att en afdelning norska
jägare tjänstgjort i konungens garde i Stockholm (så redan
från 1816, och regelbundet efter århundradets midt), det upphör
i Sept. 1888, i det att jägarkompaniet sändes hem till Norge;
och den stora och viktiga formen att i öfverenskommelser
med utlandet beteckna rikenas regering såsom en, den
öfvergifves år 1891, så att man i dylika handlingar nu hörer talas
om “H. Maj:t konungens af Sverige och Norge regeringar“[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
