Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigstugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidunderliga slag och kulörer och lallade som ett
barn, måste matas som ett barn. Men när han
fick sina anfall måste han bindas. Då sköt han
fradga ur den tandlösa käften och vrålade då och
då fram rysliga svordomar, minnen från
korpralstiden och rekrytexercisen vid Ingelsta skvadron.
Ja, nu sutto de där i sina fållbänkar
allesammans. Ur de svarta munnarna stod andedräkten
vit, ty det var kallt i rummet. Blåsten ven i ett
par trånga rutor. Den sura veden fräste och
smällde.
— Ja, ja få la tömma kôrgen då, Albet lelle,
sade Regenta, för han sa la ha en tebakers mä
sej, när han går.
Hon började plocka opp innehållet på
fällbordet.
— Åck åck åck, ja, den frua, den frua! Si
va brö, va brö, å vörtbrö te på köpet! å va korv
å va fläsk — ja, åck åck åck! — å va ljus — ho
tar sej rent å för när.
— I kan la tänna på ett ljus då, när en har
lyse, sade gubben Sjöstedt.
— Ja vesst, vesst, Sjöstedt lelle, dä sa ja vesst
dä. Ja sa bara gå opp på kammarn ätter
svagelstecker. Ja, si nu slipper den fattige å setta i
mörker. Si en törs inte lämna nåra stecker här
nere, för si gubba ä så ovålia så.
— Hut, käring, brummade Stolpe. Men
vindstrappan knarrade redan under Regentas lispund.
Stolpe reste sig stånkande ur sängen.
— Ja, en sa la glo på gusslånet, då, ätter som
dä likar sej te kalas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
