Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haröns omvändelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
funderade på att köpa sig jordlappar och bygga
hus. Och jordbruket låg nere och det slarvades
med fisket och i kapellet blev det mässfall gång
på gång. Men så kom det en sådan där författare
dit, en hygglig karl, som bara satt och skrev
dagen i ända. Han hade med sig konserver och
lagade maten själv och kokade kaffe och bjöd
alla som kom. Men han låste aldrig in maten,
utan den låg i sina burkar i köket hur som helst.
Och en morgon var alla burkarna borta. Han blev
förstås ledsen och undrade, att något kunde
komma bort på en ö, där alla hade Nåden. Men
ett par dar efteråt försvann en fårkropp för
skräddarn på Norrudden. Och han gick till den här
författarn, eller vad en skall kalla honom, och
frågade, om han inte ville ha igen sina burkar.
— Visst vill jag det, sa han. Men det är väl
omöjligt. — Om han vill kosta på en femma, så
har han dom igen om ett par dar. De har stulit
från mej också, och jag, som inte har så gott om
pengar, kunde gärna få vara med i den där
femman. — Men hur skall det gå till? frågade
författarn. — Vi går till båtsman Fånglina; han
skaffar’et till rätta. — Men hur skall han kunna
göra det? — Han har svartkonstbok, och den slår
aldrig fel.
Då blev författarn förstås livad för saken,
för han kunde få något att skriva om, och han
gick med till Fånglina. Och Fånglina sade som
sanningen var, att han inte kunde säga, vem som
stulit konserverna och fårkroppen, men han kunde
sätta diarré eller utsot, som vi säger, på den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
