Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haröns omvändelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som gjort det. Och hjälpte inte det skulle han
kunna skaffa dom ont i ögonen. Och så var det
att ge akt på om någon på ön fick ovanligt med
utsot — den var det.
Men författarn ville nödvändigt se
svartkonstboken. Det fick han inte, för då skulle den
förlora sin kraft, sade Fånglina. Fånglina fick sin
femma, och sen var det bara att vänta.
Och de behövde inte vänta länge. För samma
dag hade det varit trettondagskalas hos vaktmästar
Lundgren och där var alla tre kallpittörerna. Och
antingen de hade ätit för mycket eller fått något
galet i sig, så fick de alla tre en sån utsot, så de
sprang på prevetet som tokstollar, och det varade
inte bara en dag, det varade en vecka, och till
slut så låg de i kojerna och kunde knappt säga
mamma och som skelett såg de ut. Och
vaktmästar Lundgren måste ta ut doktare från
Stockholm, och det kostade grova pengar.
Nu kunde förstås skräddaren på Norrudden
inte hålla babblan, utan överallt där han sydde,
så talte han om alltihop om författarn och sig
själv och Fånglina och kallpittörerna. Så de blev
skyllda för tjyveriet. Och nu vet väl Engström,
vad jag tror om det, men jag tycker, att det är
bättre att såna där latstövlar blir skyllda för tjyveri
än att de får stanna kvar på ön. Det sa jag också,
och alla fruntimmerna var med mig. För
fruntimmerna hade så småningom begripit, att det
skulle gå åt helsike med både fisket och åkern,
om inte dom där jäklarna kom bort. En kan väl
tro på gud utan kallpittörer. Det var Antinus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
