Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faiblesse för mig. Om kvällarna satt han och skrev
inlagor till häradsrätten och bläddrade i lagboken
och svor för sig själv, och ibland kommo skäggiga
människor som lutade sina huvuden emot Sjöholms
och talade hemska ord. Jag kunde trots min
ungdom skriva en vacker stil och fick skriva rent allt
det dessa gubbar hittade på. Jag vill inte precis
säga att jag blev lagklok, men jag fick en riktning.
Jag lärde mig att lagen var till för att kringgås.
På den tiden var det inte så noga med
skolgången. Sjöholm var god vän med folkskolläraren,
en bigott lymmel, som jag har talat om förut. Jag
fick stundom skollov för att skriva åt Sjöholm.
Tänk er en sjuåring som sitter och skriver åt en
gammal processmakare.
Sjöholm söp. Han söp ohyggligt under det
att hans fru gjorde ost och spann och vävde. Då
Sjöholm hade supit ett par dar, måste han vila
sig. Då låg han som ett kolly på en soffa, med
öppen mun och en blå näsa som jag beundrade.
Jag tyckte redan då om färg.
Då Sjöholm låg för ankar firade vi pojkar
orgier. Jag som var yngst fick i uppdrag att måla
gubben. Han låg på sin soffa och var på andra
sidan och jag målade hans ansikte med sot och
lingonsaft och krita. Han såg verkligen hemsk
ut. Men efter varje sådan målning var det klokast
för oss att ge oss ut i naturen. Ty fru Sjöholm,
som kanske inte älskade sin man, kände det ändå
som en förolämpning att vi ändrade om gubbens
utseende.
En gång vaknade han då jag höll på att måla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
