Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Jag skall aldrig glömma hans synpunkt
på saken. Han sade: — När du blir så gammal
som jag, kommer det alltid någon lymmel och
skojar med din ålderdom. Kan du då ta det lika
lätt som jag, så är du min pojke. Tycker du nu
att du har burit dej fint åt?
Jag grät. Gubben Sjöholm blev min man.
Vi levde i rätt små förhållanden. Till varje
kaffekopp fingo vi två små sockerbitar och en
veteskorpa. Jag var en klok pojke och gömde
mina sockerbitar och skorpor.
På gården fanns en gammal badstuga och i
den krossade jag mina sockerbitar och mina
skorpor och blandade dem; att äta denna blandning
var en njutning som var så storartad, att alla de
njutningar jag sedermera vid äldre år blivit
delaktig av bli små och lumpna i jämförelse med
denna min ungdoms njutning.
Mina kamrater upptäckte det gömställe där
jag förvarade min strut med socker och skorpor.
De stulo mitt förråd. Sedan dess tror jag inte på
någon människa. Jag var nog lumpen att berätta
om mina kamraters bovstreck för farbror Sjöholm.
Han bara skrattade och sade att jag inte gömt
min blandning nog säkert. Man får skylla sig själv.
Ha ha!
Jag förkovrade mig i skrivning och ju styvare
jag blev, desto mera exploaterade gubben Sjöholm
min förmåga. Jag fick skriva fruktansvärt långa
inlagor. Jag skulle vilja läsa dem nu. Gubben
kunde inte stava, men jag kunde (efter C. J. L.
Almquists rättstavningslära).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
