Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och en dag fick jag klart för mig att jag var
en viktig faktor i gubben Sjöholms liv. Han måste
gå till Långemåla för att träffa en av sina
bondadvokater. Han ville ha mig med sig och jag fick
lov av skolmästaren och min far att följa med.
Jag ser oss båda gå över bergen, berg med
insprängd kvarts — nu skulle jag söka efter guld
därnere.
Plötsligt lägger sig gubben Sjöholm. Han
lägger sig på rygg och stirrar upp i rymden.
Jag frågar: — Vad är det med farbror?
— Det är mitt gamla bråck — det kommer
alltid då jag blir arg.
Vi voro mitt uppe i en fälla med hallon och
blåbär. Jag kände mig ensam och samtidigt
ansvarig för gubben. Men min sjuåriga ungdom
tvang mig att föreslå: — Ska ja inte gå tebaks te
Jonstorpet å få hjälp?
— Nä, gosse lille, men dä ä bäst att du går
hem!
Om det hade varit nu, år 1911, hade jag
nog inte gått hem. Men sjuåringen lämnade år
1876 den gamle mannen ensam i skogen. Sedan
fick jag veta att gubben Sjöholms bråck skulle
ha kunnat botas, men då måste han ligga på
sjukhus, och där kunde han inte sköta sina processer.
Bland mina starkaste minnen står fortfarande kvar
gubben Sjöholm, då vi tillsammans gingo över det
småländska landet och han plötsligt måste lägga
sig på en bergknalle med huvudet lägre än
underlivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
