Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Begravningshatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade till och med klämt fast en monokel och börjat
mönstra de få kvinnliga passagerarna.
Men i samma ögonblick vi skulle dyka ner i
trappan till mellandäck kom en vindstöt och
förpassade hans hatt långt ut i fjärden.
— Du kan nog få låna någon mössa av
Jan Mattson, tröstade jag. Tills vi komma till
Skeppsbron igen i eftermiddag!
Ångbåten gick, vid bryggan fanns ingen eka
och snart var hatten försvunnen bland de
dansande småvågorna.
Vi gingo upp till Jan Mattson, min värd. Nej,
han hade ingen mössa.
— Nå, men en hatt, då! Vad som helst.
Majoren kan förkyla sin flintskalle.
Nej, Mattson hade ingenting i den vägen
annat än den fruktansvärda ruin av en hatt som han
gick med för tillfället.
— Något måste väl finnas i alla fall! Sök
i något klädskåp eller på vinden! Annars får du
ta på dig en av gumman Mattsons schaletter!
— Ja, nog ’ar jag en ’att på vinn men dä
ä min begravnings’att, sade Mattson efter något
funderande.
— Det gör fan detsamma, sade Adamson,
ta hit’en, annars går jag och förkyler mig! Men
fort!
Det var verkligen inte sommar riktigt än i
luften. Under bergknallen bakom hasselbuskarna
låg en stor smutsig snödriva.
Jan Mattson knogade upp på vinden och kom
ner med en storm av det slag våra farföräldrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
