Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Begravningshatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svettdropparna runnö utför Adamsons panna
och något som liknade vansinne lyste i hans blick.
— Jag visste att det skulle gå så, sade han.
Nu är det slut med mig. Men blir jag människa
efter det här, så har jag åtminstone fått en läxa.
När kan vi komma till stan?
— Nå, men så säg då fort, vad det är! Du
kan göra en människa förtvivlad på det där viset.
Du är ju vit som kalk i ansiktet.
— Det är härinne, sade Adamson och pekade
på pannan. Det är flugan, flugan, skrek han,
som jag fått. Flugan förstår du! Det surrar inne
i huvudet som i ett getingbo. Kan man inte få tag
i en läkare någonstans? Vet du något om
delirium? Kommer det på en gång? Eller är det
bara en varning? Å — det är slut med mig! Slut,
slut!
— Jag har hört sägas, att det skall vara bra
med konjak när de första anfallen komma — men
skulle du inte försöka att badda huvudet med
vatten — svimma inte, människa, vänta åtminstone
tills jag kommer med vatten!
Jag störtade ut och till pumpen. Inom några
sekunder kom jag tillbaka med en hink vatten.
Adamson satt i en stol, en bild av förtvivlan och
fasa.
— Så ta av dig den där skorstenspipan! Du
sitter bara och blir varm i den.
Jag lyfte av Adamson begravningshatten.
En svärm av flugor störtade surrande ur den.
— Va faen nu då?
Vi gapade på varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
