Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
’ BANBRYTAREN.
säga "snyltgäster". Härmed afsluta vi vår knapphändiga
teckning af gjorda erfarenhetsrön angående denna heliga
handling — altarets sakrament.
Om hegrafningar och liktal.
Det lär vara ett latinskt ordspråk som säger, att man icke
skall säga annat än godt om de döda. Kyrkan mottager det
lilla spenabarnet i sitt sköte genom det heliga dopet. Genom
denna handling har det upptagits i Jesu famn och blifvit en
lem i hans kropp, en medborgare i hans rike. Kyrkan får
äfven genom sin tjänare göra människan den sista tjänsten,
viga hennes stoft till griftero. Det är märkvärdigt att se,
huru angelägna släktingar och anhöriga äro om att få de
sina begrafna i kyrkogården, äfven då de i lifstiden icke alls
ville veta af kyrkan. Jag känner till endast ett fall, där
personen, innan ban dog, tillsade sina anhöriga, att de icke skulle
lägga honom i kyrkogården, utan han ville ligga på sin egen
farm, hvilket också skedde. Jag vet intet i min
ämbetsut-öfning, som förefallit mig svårare än att hålla liktal. Nu
är det väl sant, att pastorn icke talar till den döde eller för
den döde, men folket väntar och fordrar dock, att han skall
säga något om den döde. Om det nu är en person, om
hvilken man har grundadt hopp, att han gick saligt ur tiden, då
är det lätt att säga något om honom, men saknar man ett
sådant liopp, hvad skall man då säga? Skall pastorn uttala
dödsdomen öfver honom? Jag vill det icke. Det kunde ju
ske i något förmildrande ordalag, säger du. Ja, visserligen,
men folket förstår nog ändå meningen. Har personen
omkommit af våda, genom någon olyckshändelse, på ett mycket
sorgligt sätt, och hans anhöriga nästan äro förtviflade, är det
då rätt att säga, att där icke är något hopp? Det hände en
gång, att jag begrof en man, som fått en bråddöd, troligtvis
i något bcriisadt tillstånd. Då var där någon, som ville att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
