Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i aorden, Men, utom sjelfva språket och något i
den moUtoniga melodien, var sången föga
fosterländsk. Den lydde så:
$,Mig törstar ej!’* Jag dricker saligt
’ Hesperiens luft i länga dragi
”Mig törstar ej!” Här vill jag evigt
Lustvandra både natt och dag.
I konstens verld hur9 lätt att andas!
Dess låftät ren,* är åldrig kåll. ■
Sa evig morgon evigt randas,
Sol syn’a gå opp, men ej dess falk
Här vill jag dö; men dittills lefva,
Ej tvina bort! och sloCkria ut. : 1
Här vill jag mina ségel refva
Och dröja, tillk min dag äralut* *
Till Nordens is jag mer ej vänder.
Dess kalla söner håna mig.
De skjuta bort med hårda händer
Mig arma, som valt konsteua stig.
Som utaf känslan för det sköna
Blef lockad till Hesperiens strand,
Som glömmer der, i dalar gröna,
Hur kall man är i Svea land.
— ”Hur kall man ar i Svea land!” — upprepa^
de nie£ harm, när sången tystnade, och
svarade genast i samma enkla molltoner, som jag
dock .då och då bröt ut litet i en spefull dur:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
