Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger afsvimmad oqh utan tecken till lif! Honblef
för mig genast en lätt och, jag nekar det icke,
en behaglig’ hörda« Men, skall jag nu bekänna
dig sanningen? Säger du blott icke/att jag är från
mina sinnen, när jag tillstår för dig,- att just
medan jag nedhar den afsvimmade Hickan till
Gref-vinnan M—a vagn, som väntade vid portiken,
sloek-nade hela den eld, som icke just brann, men var
färdig att täiidas; Flickan låg der’ så skön ock
stilla på mina armar, jag medgifver det;— men-—
men jag hår aVårt att bekänna den verkliga,
innersta* nakna sanningen: — Hon luktade så starkt
terpentin, och under de hundrade* trappstegens
nedgående Upptäckte jag mer an en oljef&rgsfläck
på den fina hvita klädningeii, och raärken af
denna sysselsättning äfvea på de späda,
hvlia*fingrar-na. Flickan vaknade upp nnder tiden, men var i
en sorts exalteradt tillstånd, som icke tillät
henne att redigt uppfatta någonting. Hon talade;
men hennes ord voro mer lika somnambulens
uppenbarelser, än qn vanlig menniskaa, och
hennes tacksamhet uttrycktes i de mest ovanliga
ordalag, iqke just utan behag, men oerhörda, aldrig
förr auade. Med ett ord.: förundran,, förvåning
och en visa likgilltig beundran trädde i alla
varmare och lifligare känslora ställe. Icke är jag
fcvarkqn döf eller blind för allt livad som höjer
«1g öfver stoftet, och, om jag icke sjelf är en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
