Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ .«§§ i** aw
nom alldeles ny känsla, hvars bekämpande ban
Joke anno rätt kunde uppfatta. Han# försök vofo
.således till en början jutet sådana, sota förvärra
. och icke förbittra det onda, och tiden f&r
utvisa, ota han hittade på något bittre.
Att en oandlig liknöjdhet skulle blifva
restit–tatet af allt detta, är snart funnet, och stor *och
nästan qväfvande var den äfven. En bitter,-smärt*
tam känsla var det första, som väckte Axel ur den
apathi, som han alltifrön sin ankömsi till*
Stockholm känt. Han var en dag i ett aftonsällskap,
:öch förbi sina öron hörde han de orden sväfvtf:
MNej, hon kommer troligen icke åter i vinter, hon
’’reste ut till Rosenvik kort efter hans död.”
-*• Hvdni är död? ^ frågade Axel, och han
kände sjelf» att hans läppar omärkligt darrade*
— GceTve F—s ends son, eh liten pilt om teéx
å* ~ svarade någon hfcgUJtigt.
— Hår i staden? frågade* Axel, blekvorden.
— Ja, visste — blef svferet — Gossen var fHsk
éch 8 tar k, ett ovanligt vackert och
intagande barn, men tick stryp sju kan oöh dog inom ettpar
dygn, till moderns^ fåderasoch hela familjens itorir
grämelse.
Axet lemnade snart sällskapet. Det var en
ihulen och kulen vinterafton* Snö*n flögsåmjelt*
sjukt omkring och bäddade så’ kalla drifvor här
och: der; Månen fanits val, men tick ej lysa for
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
