Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just’ då tog v. S. pistölen och hall for näsan på
Jkoctorn och repade: ”Slapp brefvet, annars
skjuter jag; men gif mig det åter, oeh jag följer er
godvilligt.’* Den damma f— n såg icke, alt
Do-fctorn genast slappt brefvet på golfvet, så fort vl
g. tog åt pistolen. Men sedan höll han ord% bari
han stoppat hos sig sina scriblerier.
■ Ja så, — sade Axel — nu begriper jag
allt-tsntmans! — och aflSgsnade sig, med sammahhit*
na tänder och gnistrande ögon, i största skynd*
tamhet från sällskapet, som efter hand vuxit tilf
en stor mängd.
— Huru mår du* Rosiuaf Du är likblek!
—frågade Albert, sagta och med yttersta deltagande.
— Låt mig tala några ord med dig, hemma hoi
Tantei — sade hon till Albert — Jag g&r hem
no. Dröj ieke länge!
Detta lät Albert icke säga sig tvänne gånger^
ntan, när Rosina inkom géttöm dén dörren, som var
åt parken, öppnade Albert den, som gick ut åt så
kallade gatan. Den, som varit aldrig så kort vid
Medevi, förstår nog detta.
— Albert, min goda, snilla Albert! — sade
Rosina, gr&tande och vridande sina små händer. —
gå för Guds skull och skaffa dig någon
underrättelse om den arma Theodor! Man har visst
brukat för mycket våld och för dåligo medel.
Herre Gud! — sade hon och smälte i tårar — Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
