Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde ja ingen mask emot, fast han satt och
Och kanske ir jag, jag dumma, oförnuftiga flickfe,
orsaken till hans lidadde och hård* behandling.
Trbllgen skref han till mig, den arma, olyckliga
Theodor! — tilläde hon 1 half fortr illan.
^-1 Hrarafkandu tro* eilersUrtådet, miirgodé,
hulda Rosina? — fiigade Albert, förrånad.
‘Jo, emedan jag Jefviathonom det fö
ratt-trösta honom något litet, och emedan-jag hvarkca
dieller na finner något ondt der uti.
1 fin gåistå af svartsjuka höll pi att flamma
upp hos Albert; men den slåcktes snart, dels af
håns förnuft, dels af hans goda hjerta.
— 3|ar det så?‘— kade han, deitagtnde Får
jag anföra detta till Doctorn, cllet* har du något
dereraot? Denna upplysning kunde må-häridfc pt
något satt mildra deras dumms, orimliga behaud4
lingsslit. •
— Gör, huru dfa vill! — svara deRotina MfU
hjerta* ir ’rent, och aånaingéfa kan aldrig göra nå«
got ondt. Gå’, söta Albert, gör livad du kan, tala
med Axel! Äfven han entitnar för den blycklfga,
unga TheeddY. Axk,’ de missta ga sig4 på Ko nom.
Han ai* icke hälften så vansinnig/ som de tro.
Dessa sista ord uttalade Rosina för sig sjeif,
sedan Albert redan ifaed skyndsamma steg ilart ur
ruminetl ’ Albert ville gerna på en gång visa
Rosina, huru mycket han höll ataf henne, huru ger«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
