Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landa i hans plan, utan nu tog han Rosiaaa hand
och utropade smärtfullt:
— Rosina! O, att det skulle vara så, som vi
denna da g ätersfigohvarandra! Jag hade tänkt mig
detta ljufva, efterlängtade återseende så himmelsvidt
•kiljdt från hvad det blef. Sig, Rosina, säg,
tankte du dig icke äfven framtiden med andra färger
an nu? Svara blott på denna min fråga!
— Den hor icke mer hit. — svarade Rosina
allvarligt och ville gå.
— Nej, Rosina! — återtog Axel — Du måste
höra mig ett ögonblick. Dessa äro nu dyra. Lif
eller död, ve eller fröjd kan bero på ett af dem.
Svara mig på en annaO fråga: Har Albert haft
något ögonblicks sans? Tyckes han veta den
oförnuftiga, svärmiska, dåraktiga ed, som ögonblickets
fasa och din egen förvillelse och förskräckelse
•flockade dig?
— Han har ické talat, icke öppnat ögonen
sedan dess. — svarade Rosina, med blicken häftad
på jorden.
— Nå väl, Rosina! —utbrast Axel häftigt — Var
nu förnuftig, upprepa, förnya icke denna vansinniga
ed! Albert känner den ieke. Låt honom få vara
okunnig derom! Tro mig, o Rosina! En man är
icke en qvinna tack skyldig, som gifver honom sm
hand, utan sitt hjerta. Och ditt hjerta, o Rosina!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
