Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O, se på migi se mig i ögonen en enda gång, blott
en enda! — Jag ber dig! — Se upp på — din Axel!
— Nej, Axel, — stammade Jtosina — jag vill
icke dröja längre hos dig. Mörka magter göra
då mina beslut vacklande. Jag måste g&. j«g
måste vål fylla mina löfféå u. om — om
inbjéf-tat brast.
Axel tog häftigt Rdsinas arm.
— Néj! — sade han* — du får icke gt innu.
Du ar den enda qvinna, som jag på en gång Sagt
att jag åbkäde och att jag Ville ega lili maka.
Denna hyllning miste du besvara på något för mig 1
tillfred sstillande satt: Lefver Albert, ech han
upptagit ditt förhastade löfte—nå väl, då irovi skilj- j
da för tid och evighet, ty ifven för mig a t löftet
heligare in allt annat. Men, dör han af sina sår*
men ir han alldeles okunnig om, hvad du i ett
ögonblicks förtvifian och öfverdrifVen taéksamhct
lofvade — då, Rosfnå — då, Intn llosina! — —
’Och han tryckte den halft motstrafviga flickan ’ (
mot sitt högt klappande hjerta.
— Dål — badfe Rosina niStaii ohörbart Och lig
ett ögonblick lugn, stilla mot hans hröst.
Men snart slet hon sig medvetslöst ur Axels
famn* ilade,’ förföljd af sitt aggahde såmvete, sin
tvekan om hvad som vår ratt eller orätt, sin
villrådighet, om hon skulle lyda Axel och sitt eget
hjertas sirensång eller sin förra föresats, förföljd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
