Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här har da frakten af att rusa fram i llfvet,
utan att lyda hvarken Guds eller samhällets lagar,
blott dina egna, sjelfskapade, förvillade idéer!
Theodor stadnade tvärt, — ögonen rullade
hemskt, läpparne darrade, och vid ett lugnare
tillfälle hade Axel ångrat att så här ha retat hans
vansinne; men nu var Axel i det mest upprörda
tillstånd sjelf och kände ett behof af att bryta ut
på något; icke underligt då, att det träffade
sjelf-va upphofvet till så gräsligt mycket ondt. Vi
ä-ro dock långt ifrån att gilla Axel. Vi anföra blott
saken, sådan den är och sådan den skulle vara,
när ödet afkunnat sin hårda, oomkullkasteliga dom
öfver hela hans framtid, som så nyss lyste med
guld och rosenfärg under azurblå himmel, men
som nu låg mörk och hemsk som svarta jorden i
en December-natt.
— Bryt icke ut 1 något raseri, Theodor!—sade
Axel med ett visst förstenande, hemskt lugn —
Jag blir icke radd oeh är din öfverman i styrka
findå. Ett enda försök, och du rullar genast på
Tagen till Vadstena; men, behåller du den sans
och det förnuft, som anstå mannen äfven ilifvets
bittraste, hårdaste och förfärligaste stunder, så
tillbjuder jag dig, nu som förr, min vänskap, o-
mktadt den himmel, du nedrifvit äfven för––––
dock icke ett ord deromf Frid och försoning,
Theodor! Vi hafva kanske mera gemensamt, ia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
