Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ed något kylande medicament, a om hon då och
då höll intill hans läppar. Doctorn intalade
Gref-vinnan tröstande ord och försäkrade henne på sin
heder och vid sin erfarenhet, att 6&ret visst icke
var dödligt, icke en gång farligt, fast djupt och
mattande. Albert öppnade då och då ögonen och
sade afbrntet: Sörjen icke — mina älskade! — Om
jag dör–––-så är det för henne. — Om jag —
lefver — aå blir det för henne — ty — bon har
iofvat ––-
Axel hörde icke mera, ntan störtade ur
ramen et, och, som han nu ansåg sin närvaro icke
behöf-lig för Albert eller för någon, ilade han till on
varelse, som ingalanda slumrade på rosor, och som
mången troligtvis ffttt en verklig afsky för. Vi
mena den arma Theodor.
När Axel kom in till honom, gick han fram
och åter på golfvet. Hans blickar tycktes vam |
frågande; men hans lappar voro slutna, likasom
kunde de aldrig öppnas.
— Tacka Gud, Theodor} — sade Axel, blek ooh
med inre förtviflan — Du är ingen mördare.
Albert dör icke; men dio vansinniga gerning har
dock åstadkommit alldeles motsatsen af de
följder, du beräknat. Rosina, som annars aldrig, nej,
aldrig hade blifvit Alberts maka, är nu hans
tro-lofvade, och detta har du sammanfogat genom ditt
otyglade begär att sjelf skaffa dig rätt. Se nu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
