Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berggren, «om satt tofvande mot enstén,~hélt
hära Axel, på hvars ena sfda han uppfäst en
kappa, for att något afböja den skärpa vinden. En
matt J^kta. upplyste hela denna gröupe. Natten*
ikr annfi kolsvart. Sjön brusade mot klippttfah-
den. Wetteru var vred, emedan tiågon
vfigättröt-’ * #
aa hans roagt, Skarpa, kalla storipilar jagade
hvarandra i hemska, tjutande toner,4 som ibland
blef-vo jämrande och klagande. Axel drog kappan tätt’
omkring sig och satt stum, betraktande sin
hviloplats. I en hast slog den tanken ned på honom*
huru olika, huru hiramelsiidt olika den var mot
en mjuk bädd, ljum balsamluft, hulda älskande
a t* mar, echo’t af ett klappande varmt hjerta,
somnandet oclt vaknandet, allt I samma Edens
rosen-gård.
Axel blef varm om kind, och hjertat slog fort,
och San kände hvarken deri kalla, hårda klippan
eller den hvassa, bitande stormen. M n han
sökte med våld att lösgöra sig från sina plianfasier,
och han hade gerna med hög; och öfver de
tjutande vindarna ljudande, föst sjungit sista
ver-sen af Vikingen:
Så sjunger på ensliga klippans hall
Den skeppsbrntne viking biand bränningars svall—*
I djupet sjön honom rifver —
Och böljorna sjunga ¿ter sin säng,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
