Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»’iwfiir
’ Odb vlndOO r«xlir sin lekand« gäng; ’
Men den tappres minne — — det blifver! -
ty den: föll honom så af sig sjelf i minnet, josti
dettd ögonblick; men han teg. Han ville icke v ic~
kaBerggrtn. Denne vaknade dook snart, ty han*
bath! var ingalunda beqvSm, och genomftusen var
hani ock, ty sin egen kappa hade hsn just hängt
upp för Axel. Han ruskade på sig road ett oeb/
annat hu/ och fick’verkligen banoor af sin herre
för sitt ”dumma tilltag** att ligga på kalla klippan’
ntan kappa, hvilket Axel nu forst markte. Litet:
portvin, som Axel tvang honour att svälja ned, sat*
te dock snart hans goda lynne i ordning.
— Har Herr Baron hört .utaf sjöfolket? —
frågade hsn — De ville icke lemna båted. Jag. kan
icke förmoda, att de göra någon sorts inventering;
på vftra efleeter i vagnen.
—• Åh nej; — svarade Axel du skall tro
dina landsmän litet bättre! Dti glömmer alltid, att i
vi icke mer äro uti Italien, Frattkriké, Tyskland, ja i
det stolta Albion inberäknadt, med ett o*d¥ öfver
allt, utom i vårt kära land, der ändå äiligheteirärf
ett hnfvuddrag och en dygd, som verkligen finns.
— Åh, jag vet mångA Svenskar, som inte äro
ärliga! — mumlade Berggren halfhögt.
— Ja visst, — svarade Axel, leende — det vet <
jag äfven, men ändå, Gud^våre tack! många flera,
som äro det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
