Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heter? — O, jag tror det Icke! — sade Blenda
med någon stolthet i tonen, men mycken
ödmjukhet i hjertat.
Herman var nu bragt till en bSg grad af harm
och svartsjuka, hvilket han öfversatte med nit
för det rätta, —*• det heliga, — det sanna.
Ni förråder denna kårlek i livarje ögonblick,
inio GreMmia! — sade Herman hårdt och kallt
— Den sprider natt eller solsken öfver hvarje
e-dert drag, allt som den verkar mörkt eller ljust
på eder sjal, och ve öfver föremålet derför,
— — sam lockat makan att gjömma siqed, — —
¿pinnan att försaka sin skönaste dygd!
— Håll upp! -i- inföll Blenda, hvarg lifliga sinne
nu åfven intogs af en bitter harm — Håll upp!
Låt oss icke, — — — låt oss aldrig mer tala i
detta åra ne! Gud, — och ieke ni, Herman, — kan
döma öfver mig; och, om jag drömt ett ögonblick,
så har jag åfven vaknat,–––-för att aldrig dröm-
ma mer.
Det gifve Gud! -*» sade Herman, och en lång
hemsk tystnad följde, en tystnad, så förfärlig, att
llerman och Blenda tyckte sig höra sina egna
hjer-tans djupa slag. Vid en våndning af vågen ka*
stade llerman en hastig blick på Blenda och såg
j månglansen de tysta tårar, som perlade sig
nedför den itljehvita kinden.
— NI gråter, min Grefvinna! — sade llerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
