Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mildare — Ack, om ni visste, i h vilket ti varmt fcjer-’
ta ni kunde nedlägga hvarje sorg, hvarje känsla
af oro och ånger, som må hända tära.eder! O, om
oi ej föraktade detta hjerta, aom briiuier af sann,
verklig tillgifvenhet för eder, och för hvilket
e-der sjäjsfrid, — eder verkliga inre lycka, under
hvad form aom helst, är desa lifs högsta goda!
O, om ni kände delta bjerta och flydde dit! Det
atår så öppet och redo att gifva åt eder all den
tröst, hvaraf en mensklig villja är i stånd.
— Jag känner detta hjerta! Ni menar Alarik!
— sade Blenda tyst och sagta — Jag misskände
än aldrig min goda, min i döden tillgifna Alarik,
och till honom vill jag ock fly. En upprigtig
bekännelse till denna min enda, ■*- min bästa, — min
trognaste barndomsvän, hade må hända besparat
mig dessa ögonblicks outsägliga marter. — Herman
blef stum af förvåning, Blendas första ord ha*
d.e han ansett som böjden af all oblygbet, all pligU
förgätenhet hos den unga qvinnan; men i den sväf»
vande osäkra rösten, meu i slutet af dessa Bien*
das ord låg en gåta — ent motsägelse, —en knut,
— som Herman ej förmådde lösa, som för*
blef*utora gränsen af hans fattning.
Efter något besinnande vände hau sig hastigt
jtill Blenda och sade, utan alla omsvep:
— Blenda! Min Grefvinna! O, förlåt min djerf»
AeU Förlåt det intrång, jag vågar göra i den för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
