Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan hen Innu icke tycker »ig haft a felat,
icke känner ångern gnaga och det onda samvetet
jämra sig. Blenda är lycklig och letar i hela den
rika naturen efter orsaker till sin lycka, — ock
liemhär — för första gången den Högste ett
tackoffer, som kommer från hjertat, för denna
lycka, -t- — — som dock ligger i en enda
odeL-har punkt. Karioken, så länge den är outtalad,
ven och helig, men i aningarna besvarad, sprider
ain soldager öfver allt annat. Blenda har alltid
älskat sitt barn; nu tUlbedjer hon den lilla varel*
sen och slösar aM den kärlek, som hennes fulla
hjerta känner, på henne. Barnet fäster sig der*
före allt mer och mer vid den älskade modern.
Moderns kärlek veieräfvcn afdetta, ty, ja mera man
gifver, dess mera får man af denna oskyldiga,
na-t ärliga, rena känsla, som Skaparen nedlagt i
mo-dershjertat. Gabriella tyckes i detta Ögonblick
*ara ett litet allt för Blenda, så tror hon sjelf
åtminstone, och dricker i fulla drag aötman af aM
älska, just h vad hon får och bör älska, efter ett
Ji&tdt öde gaf henne en make, som vore
omöjliga re att älska, än att plocka ned aUa himlens
otjernor. Med ett ord: af Blendaa skrlfvelse kan
^nan blott sluta, alft hon var lycklig, men icke,
hvarifrån denna lycka kom, eUer«–––––p& hvW-
ken i ös grund hon hvilade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
