Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[= 108-47]
at gufva Lif åt vitterhet... Detta beror i
färfkilda tider af federnas tilftånd, Kvil-
ket ockfå tilbaka kännes af et tidehvärfs
vitterhet. Om: man flundom kunde
tvifla, det alleraf forntidens männifkor
varit få förträfflige, fom fkalder och
häfdateknare dem fkildrat , få kan man
likväl aldrig mifstaga fig, om de feder
och det fätt at tänka , fom deffe utvi-
fa hafva värit rådande hos et fölk, li-
kafom graden af vitterhetens tilftånd 1
den tiden de fkrifvit , altid är oftridig.
Men vitterheten fålunda börjad hin-
ner fällan i halt til fin högd. Man har
1 de flefta Samhällen endalt fett des gry-
ning , utan at des ljus någonfin fått fpri-
da några klara firålar. Särfkildta folk-
flags lynne och feder hafva ofta förderf-
vat den i fin förla upgång, 1 fynnerhet
då ’man: melt älfkat fådant fätt at tänka
och tala , fom infvept tankarna i fkug-
gor och mörka målmngar. De Otfter- -
ländfka folkens tycke för fagor, liknel-
fer och -mythologier , förmodligen fört
alftradt af. dem, fom velat fynas lär-
däre än de öfrige , har ifrån äldre tider
gjort. deras fkrifart upblålt, fvaffande,
mörk /och mindre behäglig, och flere
orfaker hafva fedan hos dem bidragit,
al
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
