Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[ 1450
Hvar menfka var en vän, fom glad vid likars
lycka ,
Sin högfta välluft fann , at dem ur nöden rycka 3;
En dygdig brödra-flägt bebodde jordens vidd,
Och laften , om den fanns, var ftarkt i bojor
; fmidd ;
Et fnille var en eld, fom närdes då han lyfte,
Och hvarje fkönhets bröft en evig trohet hyfte :
Hvi flydden I er kos’, I fälla viliors dar,
När fanning för min fyn en afgrund uptäkt har?
Då lyckan mindre niugg mig fina gåfvor
delat ,
Jag trodde mot min plikt och mot min fäl-
het felat,
Om jag et ögneblick mig fielf, min miftning fett,
När jag åt nödens barn mit glada biftånd gett.
Om någon dödlig fins , fom fäått-den lyckan niuta,
At i fin broders bröft behofvets läkdom giuta ,
Och ej af nöje kiuft fin egen fara glömt ;
Förgäfves har han trott fit hierta vara ömt :
Han verlden om fin magt, fin rikdom har för.
viffat ;
Men vänfkap! — fe et namn, hvars mening
han ej giffat.
Jag, til mit qval, för väl det känt och dyrkat har,
, Min ofärd verldens lön för hiertats enfald var.
Jag fåg mig på en gång i fattigdom förfänkas ;
Men , tänkte jag, mit lugn bör ej af motgång
kränkas.
Jag vänner har, och ler åt lyckans vreda magt,
Jag vänner har, dem felf jag up ur nöden bragt.
III. Del, K Hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
