Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[ 146 I
Hur lära de i dag fin fälhet dubbel prifa,
Af nöjet & at en vän fin tackfamket bevila 3
Hvad täflan och hvad nit lär ej bland’alla rå,
Hvem högfta rätten har , at förft mig tiena få!
Gå, niutom då vår forg i deras öma fköte.
Hvem fer jag? Damon! ack hvad liuft och
önfkadt möte!
Jag höpöm af min nöd en liflig målning g Ger;
Men förrn jag uttalt har , han häpen på mig fer:
Ack! ropar han, min vän Jag får ej längre
1 Ad m—
Et angeläget v ärf jag nödgas förft bettrda
Gå — vänta mig. Farväl! Från detta
ösdenlick.
Jag denna öma vän ej mera fkåda fick.
Jag fky ndar til en an At mina plågor lätta ,
Haån mig fin egen nöd , med klagan , hörs beri fika:
Lät, fäger han, min gråt dig tröfta i dit qval
Och gär at ockra ut et famladt kapital.
Af vänner få belönt , hvem ’ömar för min
[märta ?
Hvar fins då trohet gvar ? Jo, i Dorillas
hierta.
Hur ofta har hon ej mig önfkat fattig fe,
At blott åt min förtienit fin rena kärlek ge ;
I hennes liufva fköt fkal jag mig ej beklaga.
Men himmel! Ser jag rätt ? Kan ögat
fa bedraga?
Hvad ? I des kyfka famn! Som af en
; liungeld rörd ,
Af fafa, harm och blygd, förkroffad och förftörd,
Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
