Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EC and
Jag flyr — men ack! hvarthän? — Man
flyr ej hiertats plåga:
Mig tyks, vid hvarje fteg, en öpna” afgrund låga,
Till fansning återbragt , jag ändtlig känna lär ,
At nyttan vänlkaps mål, och mål för kärlek är
Än för mig återftod , de offers antal öka ,
Som, på förtienltens väg, fig väg til lyckan föka.
Af ärans röft förförd jag bat det dierfva hopp,
At fannings klara dag för verlden tända opp.
Hvad dårfkap! Hennes lius förakt och affky
väckte,
Den Höga laften log, den fvaga fig förlkräckte ;
Och fanatilfmen väckt til raferi och blygd,
Med heligt hämdefkri begärde lagens fkygd.
Jag då med häpnad fag , 1 bälken dödlig fara
Min ifver mig förledt , at fannings rätt förfvaras
Hur menfkan likfom född til dåre och til Nan,
Af högmod häller gvar de bojor fördom gaf.
Nå väll! jag vägen lärt til nedrighet och
; lycka:
At icke bli förtrykt, jag andra fkal förtrycka,
Kom , alla lafters här, at flå er älfkling bi,
Koin milst;ö, hårdhet, köld och fyvek och lis-
meri !
Men hvad! —— Min fiäl ännu för eder fkap=
nad ryfer,
Och dygden för min fyn i dubbel täckhet lyfer!
Oo Himlars Gud! Är du de dödeligas far?
Mån du en gruflig ro af deras villor har ?
K 2 Hvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
