Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farmor och hushållerskan sett så listiga ut i går och i förgår och hvarför
vi ej fått komma in i kökskammaren och som vanligt studera matlagning
och få russin. Ingen hade dock sådana pepparkakor som farmor och ingen
njöt så mycket som hon, när vi nu med glädjestrålande ögon beskådade
våra skatter.
Nu har jag berättat huru Nyårsmorgonen var för mig och mina
syskon; något olika är den naturligtvis för andra barn; men Ni kunna ju
gerna höra huru vi hade det. Jag önskar blott jag hade tid att beskrifva
för Er huru roligt vi hade det hela dagen; huru vi gingo på skridskor på
förmiddagen och hade så många äfventyr, att det var obegripligt vi kommo
hem lefvande; huru grannarna kommo till middagen och vi då voro litet
högtidliga och tysta i början, men sedan så mycket muntrare, då vi
kommit till vårt egna lilla bord, ja, så muntra till slut, att farfar fann sig
föranlåten att tysta på oss; huru, när.farfars och farmors skål druckos, vi fingo
riktigt champagne i våra glas och klingade med dem, hvilket var en
oförgätlig heder; huru alla menniskor berättade roliga historier, utom
mamsellerna från prestgården, men de skrattade så mycket mer. Allt detta var
mer än roligt.
Äfven denna dag på aftonen samlades man kring eldbrasan i
förmaket och vi fingo konfekt och drufvor och äpplen och nötter, med ett ord
allt möjligt godt, hvilket dock icke förhindrade att vi barn så småningom
insomnade i våra stolar under det dubbla inflytandet af skymningen och
eonversationen. Jag misstänker, att vi ej voro ensamma härom, utan att
en och annan af tanterna också begagnade tillfället att taga en lur, under
det de gamla herrarna talade om oroligheterna i Italien, eller livar det var,
ty alltid hade de några oroligheter att öfverväga, och de yngre hviskade
med hvarandra livar i sitt hörn. Yi barn kunde aldrig fatta att de hade
så mycket att säga, då de hade varit tillsammans hela dagen. Vi visste på
förhand, att de ej voro tacksamma om vi alltför mycket intresserade oss
för deras angelägenheter. Jag glömmer aldrig i hvilken olycka och onåd
jag en gång kom genom att helt oskyldigt sätta min stol emellan min äldsta
syster och kusin Fredrik, studenten, för att bättre kunna åhöra deras i mitt
tycke särdeles lärorika samtal. Kusin Fredrik, som eljest var så vänlig
emot mig, förklarade nu utan omsvep, att jag var den odrägligaste unge i
verlden — och från den dagen aktade jag mig väl att höra något, utan
slumrade oskadlig och oantastad på min pall vid kakelugnen, tills betjenten
kom in och tände ljusen i kronan och öppnade dörrarna till salongen, hvarest
Mademoiselle, kusinernas guvernant, redan satt vid pianot och spelade upp
en munter dans.
Då var det vår tur! De stora syskonen, ja, till och med farbröderna
och de främmande herrarna voro så vänliga emot oss och angelägna att vi
skulle dansa riktigt af hjertans grund. Och nu beskrifver jag ej mer om
Nyårsdagen, — jag har redan uppehållit mig för länge dermed; men liafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
