Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o
Ni sjelfva en snäll farfar ocli farmor och många glada, vänliga slägtingar
—• och det önskar jag Er af allt bjerta — så skolen Ni säkert icke undra
på att jag ej kan sluta upp i rättan tid med att prata om dem och den
glädje, de beredde oss ungar.
Det är minsann väl att det icke är Jul och Nyår mer än en gång
om året, ty annars blefve vi alla i grund bortskämda •— för att icke tala
om hvilka följder det skulle medföra att ofta förtära sådana qvantiteter af
russin och mandel, fikon och pepparkakor, som dem, med hvilka farmor
förser oss under dessa gyllene dagar. Men vi barn hafva en fäst
öfverty-gelse att man vid julen tål cdlt, både nöjen och slisk — och som vi äro
lyckliga i denna tro, så bryr jag mig ej om att granska dess giltighet.
Det händer väl, att det kännes något platt, att börja den gamla,
hvardagliga verlden igen efter alla dessa herrligheter. Det kostar några
suckar att lägga bort de nyå böckerna och taga ned den gamla, odrägliga
grammatikan igen från hyllan, der hon stått och njutit ett välförtjent och af
oss hj ertligt unnadt jullof. Artalen i svenska historien hafva rent af flugit
ur våra hufvuden och vi känna ingen lust att proppa dit dem igen. livad
angår det oss när Karl den elfte föddes? Tråkiga menniskan, hvarför skulle
han födas alls, om det icke var för att plåga oss — och att veta hvad sju
gånger nio gör, det kunde vi så godt aldrig ha hört talas om! — Och så
bläcka vi ned våra fingrar och kröka våra ryggar och tycka att verlden är
tung och att, rätt inrättadt, borde det vara Jul ena hälften af året och Påsk
den andra. Men småningom komma vi in i den gamla ordningen igen; de
invecklade historiska förhållandena reda sig åter och multiplikationstabellen
börjar ljusna för våra blickar. Dessutom blir det nästan icke fullt
hvardagslag under hela Januari månad, ty fastän mamma anser det bäst för oss
att få något annat att göra, än äta konfekt och leka, drar man dock gerna
ut Jul och Nyår så länge som vi hafva våra studenter, skolgossar och
kadetter qvar. Hos oss hette det alltid, att till Trettonhelgen skulle
julgästerna stanna; men när den helgen väl kom, så var det bara en vecka till
Tjugondedagen och då var icke värdt att bryta upp dessförinnan. Och
sedan — ja, sedan var det ej stort mer än fjorton dagar till månadens slut,
då kusin Fredrik och de andra nödvändigt måste resa. Hur det var, blefvo
alltid dessa extra helgdagarna nästan de roligaste, åtminstone för oss barn
— och detta nöje kom just deraf att vi nu icke hade det till vår
uteslutande sysselsättning att roa oss. Ack, hvilka eftermiddagar på isen, när
himlen stod röd och blank i solnedgången och viken låg som en spegel af
stål mellan de mörka granklädda stränderna! Kallt var det, kallt så att
det knakade i träden och sjelfva andedrägten nästan blef till is, men hvem
tänkte på det? Icke vi, det är säkert.
Men fastän vi väl ofta hafva en ordentlig skridskofrost i Januari,
händer det dock ännu oftare att snön lagt sig öfver både land och vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
