Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djerf äfventyrare, som slagit in en alldeles ny riktning och ej rätt beräknat
afståndet, fann sin lavin höja sig både öfver hufvud och krafter, och måste
nesligen tillkalla hjelp för att icke blifva på platsen. Under tiden arbetade
de äldre — en utvald kärntrupp, på fortifikationerna, som så småningom
höjde sig till allt aktningsvärdare dimensioner. Det fordrades en hel dag
att fullborda detta verk, och vi måste till och med arbeta sedan mörkret
in-trädt, men då var det också färdigt, må ni tro! Yi kunde knappast somna
för längtan till morgondagen, då fästningen skulle invigas med »batalj» —
och jag vill minnas att detta storverk äfven åstadkom oreda i våra
gramma-tikaliska och historiska begrepp den första förmiddagen. Men allt har en
ända här i verlden, ehuru vi visst tyckte lektionerna höra till de saker, på
hvilka denna erkända sanning kunde betviflas — och då läsningen slutat
och böckerna voro inlagda i sina skåp och lådor — huru ordentligt lemnar
jag derliän — då blef arméen snart slagfärdig och garnisonen organiserad.
Herrliga snöbollskrig hade vi. Men hvem har icke varit med om sådant?
Jag behöfver ej beskrifva dem, anhåller blott att i all ödmjukhet få inlägga
en protest mot ett i min tanke föga angenämt och efterföljansvärdt bruk,
nemligen att inlägga stenar eller hårda isbitar i snöbollarna, såsom vissa unga
krigare med stor förkärlek hafva för plägsed. Må vara att man dermed
snart drifver fienden på flykten — och det är ej att undra på — men nog
är det, lindrigast sagdt, hyggligare att icke utsätta sina medmenniskor för
flera blånader och skråmor än som äro oundvikliga. När segern var afgjord
firades af alla en storartad försonings- och segerfest på fästningsvallen,
hvar-vid en festmåltid af stora smörgåsar och morötter intogs under Majas
upp-sigt. Vänner och fiender blandades i broderlig endrägt förenade af hungern,
och Majas korg blef blott alltför snart tom. Hurra för Maja! Ett dugtigt
trefaldigt hurra! Maja tillbjöds plats som marketenterska vid arméen, med
skyldighet att jemt följa dess marscher; men betackade sig för det ärofulla
uppdraget. »Det vill inte mer till», sade hon, och dermed hade hon uttryckt
sin mening om saken. Vi förläto henne; hon var ju icke en krigares dotter
— och man kan icke begära att enhvar skall hafva känsla för det stora
i verlden.
För dem, som möjligen icke hafva reda på vårt sätt att illuminera,
vill jag nu till sist redogöra derför. Först hade vi naturligtvis snölyktor,
små torn af snö med ett ljus uti — sådana äro alltid vackra, men de äro
ganska allmänna, enhvar af Er, som varit med om en ordentlig
snöbolls-period, känner nog till dem; men mindre allmänna torde ett annat slags
lyktor vara, hvilka vi också sjelfva fabricerade. Jag vet just icke om vi
sjelfva uppfunno dem äfven, eller om någon lärde oss konsten. Har ni hört
talas om »roflampor»? Det låter icke vackert, men ni skulle se dem. Man
väljer härtill vackra, stora rofvor af hvad färg som helst; de hvita lysa bäst.
Dessa urhålkas nu forsigtigt, sedan man afskurit öfversta delen till lock;
med noggrannhet måste allt ske —- och genom öfning kommer man till får-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
