Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dighet. Kusin Fredrik, såsom general, kommenderade nu hela sin armé i
köket efter middagen, Maja försåg oss med andra förkläden, handdukar och
knifvar, eller skedar och så gräfde man och arbetade förskräckligt. Maja
kallade detta ett »grisnöje», och det kan väl hända, att hon hade rätt —
men hon lade inga hinder i vägen för det nöjet ändå — utan lade fastmer
sjelf hand vid verket, i synnerhet hjelpte hon på ett välgörande sätt
småbarnens, nog mycket planlösa sträfvanden.
Det svåraste vid hela processen var att få skalet så tunnt som
möjligt, ty knifven slinter så lätt, och ju tunnare det blir, ju bättre är det,
förstås. Vi hittade ock på att förfärdiga sådana lyktor af rödbetor och
morötter, och dessa voro de allra grannaste, men det var svårt att få nog
stora sådana rötter.
När nu en dylik lampa var färdig, så kom den mera artistiska delen
deraf; nemligen att pryda den med genomskinliga teckningar. Vi nöjde oss
oftast med blott streck och stjernor, men andra figurer med omsorg gjorda
blifva naturligtvis ståtligare. De violetta rofvorna blifva de vackraste.
Teckningen göres med en fin pennknif, och ser hvit ut pä den mörka botten,
och när ljuset så tändes inuti rofvan liknar allt äkta chinesiskt porslin. Då
farbror Georgy, eller syster Elisabeth ville hjelpa oss med denna del af
vårt arbete, så förklarade vi att deras lampor bestämdt borde komma på
expositionen i London — der skulle de nog få första priset. När så aftonen
kom och alla lyktor tändes i trädgården på och omkring fästningen och
utmed de snöiga gångarna, och rimfrosten glindrade på träden, då kunde man
gerna icke begära att se något vackrare. Då bjödo vi de stora ut att [-beskåda-] {+be-
skåda+} vårt verk och fingo både beröm och beundran tillräckligt. Uppe i
träden sutto domherrar och undrade storligen hvad detta var för upptåg,
och en gång minns jag att en gammal skata, helt yr i hufvudet och
skandaliserad öfver oväsendet och ljusen, kom tumlande ned midt på en af våra
snölyktor, som genast instörtade så att skatan nära på blifvit stekt på
kuppen om vi icke tillstörtat och räddat henne.
Och nu slut på min Januari-historia. Den har blifvit längre än jag
ämnade — och ändå har jag icke sagt allt hvad jag hade att säga. Jag
tyckte först att denna månad ej erbjöd något att tala om, men ju mer jag
tänkte mig till minnes, ju mer fann jag. Vi komma säkert alla öfverens
om att något roligare än snöbollstiden och Nyåret knappast kunna finnas
till — men så kommer en annan månad, och så en annan — och så
kommer sommaren och så vidare hela året om! — Ja, när är då roligast —
allting är ju roligt — det är svårt att bestämma hvad som är bäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
