Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, jag- hade sett Hök-Olle, det var således intet tvifvel om
sanningen. Och sjungande af glädje var jag snart på vägen till Sotebyn, från
hvilket ställe jag på återvägen skulle få sota så dyrt för min lättrogenhet.
Det första som mötte min blick vid framkomsten till Sotebyn var
Hök-Olle i egen person, och bredvid honom i en bur — ganska riktigt —•
den mig skänkta ekorren. En så förtrollande ekorre hade jag naturligtvis
aldrig förr sett; han var för söt der han satt med svansen uppefter ryggen
och knaprade på sin nöt. Ack, hvad Theodor var snäll, och hvad Hök-Olle
också var snäll.
»Jag skulle hämta min ekorre», sade jag nu, när hejsningen
försiggått; »jag har fått den af Theodor.»
»Hvad vill ho’ med ekurren», frågade Olje i bondsk ohöflighet och
såg förvånad ut, »det är min ekurre.»
»Men du har ju gifvit honom till Theodor?»
»Nej, det har jag då visst icke, jag bara frågade honom om han
ville köpa ekurr’n, men det ville han inte, och derfor är det falle min
ekurre, vet jag.»
Samlingen stod nu klar för mig; jag var narrad April. Det var en
verklig pröfning, att göra denna upptäckt. Hvad Theodor var obeskedlig!
Hvad Hök-Olle var odräglig — men ekorren, ack, han var om möjligt ännu
sötare än förut.
»Hvad kostar ekorren, Olle?» frågade jag, och det låg en liten
vibre-ring i rösten.
»2 Rdr, för det är han värd, det vet jag!» svarade Olle.
1 min sparbössa funnos endast 24 skilling, således fattades mycket
för att kunna afsluta handeln. Hvilken trotsande makt, som i denna stund
bemäktigade sig mig, kunde jag ej göra mig reda för, men inom ett par
minuter var handeln afgjord och ekorren i verkligheten min. Buren var
dock ej med i köpet.
Nu skolen I få höra, små barn, huru det går, då man ieke tänker sig
för, då man öfverstiger sina tillgångar och afslutar affärer utan att rådfråga
pappa och mamma; tagen varning af mig!
Både Hök-Olle och jag voro nog enfaldiga att tro det ekorren kunde
bäras hem af mig i händerna. Jag tog det lilla djuret ur Olles händer och
i mina, och så långt gick det förträffligt.
»Släpp’en nu bara inte!» förmanade Hök-Olle, då lian lemnat mig sin
försålda vara, »för han tör nog bli bångstyrig på vägen.»
Vid denna uppmaning klämde jag hårdare till med fingrarna och
––-gick.
Huru kunna nu betala min ekorre? se der livad som låg mig tungt
på hjertat för hvarje steg. Jo, jag skulle bedja mamma låna mig en
riksdaler, hvilken jag till sommaren ville återbetala henne med ärter, spenat och
jordgubbar af mitt trädgårdsland, och sä skulle jag bedja pappa skänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
