Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltjemt i sin himmel, och allt godt som I åtnjuten, det minsta som det
största, kommer genom Honom. I veten hvem jag menar!
Påskaftonen var en öfvermåttan njutningsrik dag för mig. Jag
kallade den alltid »lilla julaftonen». De brukliga påskbrefven, med sitt dyrbara
innehåll, som då vankades, voro riktigt hjertskakande foreteelser n. b. af
glädje och fröjd. Dessa bref skickades vanligtvis från vän till vän, men
vännens namn var och förblef alltid en hemlighet; man visste aldrig från
hvem eller på livad sätt ett påskbref kom; rätt som det var, så fann man
det på golfvet, i kronan i taket, i servietten vid qvällsbordet, i sängen, ja,
till och med i ens egen klädningsficka utan att veta huru det kommit dit.
Detta mysterium var obeskrifligt lifvande. En liten den allra sötaste dyna,
med tofsar i hörnen, låg inuti hvarje bref. Denna dyna var gjord af kulört
sammet eller siden, och i kors öfver den lågo »sopan» och »rakan», gjorda
af silkesvirade vispqvistar; midt öfver korset satt ett litet »smörjehorn» af
guldpapper och deruti en grann, lysande fjäder. Allt detta var emblemer
af högsta betydelse och vigt.
Traditionen med påskbrefven är nemligen den, att påskgummor, eller
liexor, afsända sådana bref för att förskaffa sig följeslagare till »Häcklefjäll»,
bexornas hemvist, dit de om påskaftonen återvända efter besök i
mennisko-verlden. Hvarje påskbref började mestadels så kär:
»Sopa, raka jag dig sänder,
Samt ett litet smörjehorn;
Tag det mot med egna händer,
Nyttja det till resedon!
Ees fort, min vän,
På se, om du kommer igen!»
I förstån väl, mina vänner, att sådana liexor icke alls finnas till i
verkligheten! De äro blott inbillningsfoster af vidskepliga och oupplysta
menniskor.
Hvar och en, som kände sig rädd för de i luften farande
påskgummorna — livilka naturligtvis aldrig sågos till — skulle på påskaftonen
af-lossa ett böss-skott, så var han trygg och utan fara. Jag aflossade
vanligtvis två å tre böss-skott — det minns jag — och måtte således hafva varit
mycket dum och rädd.
Då thétiden kom, kl. 6 på aftonen, samlades alla medlemmarne af
familjen i förmaket, och efter théet skulle man skrifva på påskäggen.
Pappas verser voro de roligaste för oss barn. Se här en:
»En kyckling har du mördat uti mig,
Jag skall minsann i magen knipa dig!»
Vid bordet en påskqväll fanns bland de då skrifna äggen ett,
hvarpå stod:
»Den, som detta ägget får,
Sedan aldrig riktigt mår!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
