Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Elin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I skolan hörde Elin talas om svår nöd uppe i norra trakterna, der det
blif-vit missväxt. Alla de andra barnen gåfvo slantar, gåfvor af sitt öfverflöd, men
Elin hade intet att gifva. Hon gret bittert när hon tänkte på de små, hungriga
barnen och så bad hon att få gifva dem något. Då började det sakta smattra på
rutan och sucka i träden. Det blåste och regnade, ty det led mot hösten, men
Elin tänkte på de små barnens gråt och suckan. Hon somnade slutligen med
tårar på kind och väcktes af en solstråle som kysste hennes ögon, så att hon
vaknade. Hon sprang upp — allt såg så gladt ut, solen sken och dropparne
glittrade och allt såg vackert och muntert ut. »Förtrösta på Gud» tyckte hon att
sparfvarne qvittrade. Hon sprang ut i hagen barfotad och lyfte på sin korta kjol
för att den inte skulle bli våt af gräset. Hvad såg hon i hagen — hon gnuggade
ögonen och trodde att hon drömde. Den gröna gräsmattan var öfversållad med
champignoner, fullt af små hvita mössor! Ack hvad det luktade godt. Elin plockade
och plockade. Der hon satt och gret i går växte de mesta. Hade de vuxit upp
af tårarna? Nu skördade hon med glädje och hade hela sin lilla korg full, då en
fin fröken och en fin herre kommo ridande på vägen. Elin sprang och öppnade
grinden. .
Hvad har du der, mitt barn, frågade den vackra fröken, under det herrn
kastade en silfverslant på vägen, just vid Elins fot.
»Svampar, nådig fröken», svarade hon och rodnade af glädje.
»Elle est tres jolie», sade herrn, men det förstod hon icke.
Äkta champignoner, utropade fröken. Gå fram till herregården med dem,
vi köpa dem, och så trafvade de bort.
Elin gick till herregårdens kök, der köpte de hennes svampar och hon fick
se på så mycket grannt och rart, att hon glömde gå hem. Men rätt som det var
hon stod och såg på en springbrunn, kom fröken och hennes ledsagare ridandes,
de stego af sina hästar och talade vid den lilla flickan.
»Very nice indeed», sade nu. fröken, men det förstod hon heller icke; men
så fick hon en stor kringla och det förstod hon sig på. Mjölk fick hon också i
en så vacker kopp och skorpor till. Om hon bara tordes gömma en hem!
Hon skulle passa till modell åt mig, sade fröken och förde Elin in i ett stort
rum som såg högst besynnerligt ut. Taflor stodo der kring alla väggar och dagern
föll in ofvan ifrån. Det var hennes atelier, det rum der hon målade. Fröken satte
sig framför en hög ställning, hvarpå en påbegynt tafla hvilade, och tillsade Elin att
sätta sig framför henne och sitta alldeles stilla. Men livad tror ni? Hon knäppte
upp Elins grofva kläduing så att ena axeln blef bar, band en stor hvit svanvinge
vid den, och kastade en lätt ljusblå schal öfver den bestörta flickan. »Var nu
glad», sade fröken, »ty du skall bli en engel och de se aldrig ledsna ut,» och så
berättade fröken vackra historier för Elin under det hon såg på henne och målade
flitigt. Men rätt som det var började flickans små läppar att darra, stora tårar
svällde i ögonen ocli runno slutligen hejdlöst ned för kinderna. Hvad går åt dig?
frågade fröken. Ack, snyftade Elin, jag är så rädd att Gud blir ond på mig. Han
ser nog att jag inte är någon engel, bara en fattig, stackars flicka, jag vill inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
