Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knarrig piga, som med onda ögon såg våra lekar på taket. Innan man
visste ord af, kom hon uttittandes i dörren på ladugården och ropade: »A’
ni der nu igen, edra stygga ungar! ja, ja, jag skall nog tala om tor lian-
delsman jag, huru ni förstör hans tak!» Jag tyckte alltid hon var som
den onda liexan i sagan om barnen i skogen, när hon kommer ut och [-frågar:-] {+frå-
gar:+} »Hvem ä’ det som knaprar på mitt tak?» och då hukade man sig ned
och ryste af hemlighetsfull fruktan. Vi hade också verkligen en trädgård,
som låg tvärsöfver gatan, men på alla sidor omgifven af höga hus,
illaluktande bakgårdar och plank. Sådan den var, var den dock ett paradis för
oss och man fann sig i en ljuflig hamn, sedan man lyckligen passerat
gatan med alla sina åkande och gående. Ett enda stort träd fanns i denna
trädgård, en kastanie, och aldrig kan en skönhet vara mera beundrad och
tillbedd än detta träd af oss. Det första tecknet i Maj, till att dess ljusbruna
kådiga knoppar skulle öppna sig, helsades med jubel och huru gladde man
sig ej åt de små ljusgröna parasollerna som bladknopparna i sin första
utveckling visade. Så kommo de herrliga blommorna i Juni, då trädet stod
som en ofantlig mångarmad ljusstake, och slutligen frukten, de brun- och
hvitfläckiga kastanierna, hvaraf vi befolkade hela stora ladugårdar med kor
och kalfvar.
De fula plank, som begränsade trädgården åt ett håll, hade mamma
beklädt med rödblomstrande bönor, som slingrade sig upp på långa käppar.
Jag hade en gång läst en saga om en gosse som på en sådan bönstjelk
kunde klättra upp till månen och många funderingar hade vi om huru detta
skulle gå till. Gubben i månen tycktes mig ibland se vänlig och
uppmuntrande ut, att jag tyckte det var synd att ej våga försöket. Gjordt blef det dock
aldrig, ty då sutte jag ej här och berättade er blott mina öden nere på en
liten fläck af jorden. I ändan af trädgården förde en hög gallerport in till
en gård, hvars egarinna hyrt ut trädgården åt mina föräldrar. Det var en
gammal fröken, som har ett inom vetenskapen högt berömdt namn. Hon
gick aldrig ut, men då vi tittade genom gallren kunde vi se henne i sin
stora stärkta mössa sitta orörlig vid fönstret och se i en dunkel
reflexionsspegel som var uppsatt utanför. Vi undrade ofta livad hon såg i denna spegel.
Ofta hade vi i vära sagoböcker läst om trollspeglar hvari man kunde se
kära frånvarandes gestalter då man med ifrig önskan fastade blicken på
dem. Satt hon der och såg sin fäder, den store blomsterkungen? — Den
gård han egde hade enligt gammal sägen i staden varit en del af ett
kloster under katolska tiden och vår trädgård begrafningsplats åt den
bredvid liggande klosterkyrkan. En gång, vid en något djupare gräfning för en
gurklists anläggande, kom en hel samling menniskoben-i dagen. Vi barn
tyckte oss sedan vara på helig grund och den gamla vänliga bleka fröken
liknade säkert en af nunnorna i klostret.
I städerna händer ibland att man får se konstridare och lindansare
och vi hade en gång varit bjudna på ett sådant nöje. Vi grepos sedan af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
