Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cn stor lust att göra efter allt detta; vi voltigerade på stolar och
gungbrä-den, på tvättstreck och alla möjliga och omöjliga saker. Vår far, som
ansåg- alla gymnastiska öfningar nyttiga för vår helsa, lät i trädgården
uppsätta en lina, på hvilken vi lärde oss att gå med balanserstång i handen.
Den stod dock just öfver der man funnit menniskobenen och en qväll som
jag länge i skymningen dansat fram och tillbaka på linan, greps jag
plötsligt vid tanken på platsen, af en sådan fasa öfver livad jag tyckte vara ett
hädiskt tilltag, att jag som jagad flyktade in i huset och aldrig satte min
fot på linan förrän den blef flyttad på ett annat ställe i trädgården. Der
ha’n I nu en liten bild af ett stadsbarns nöjen under den sköna Juni, då
ni vandra fria och lyckliga på berg och i lundar, se narcissor, tulpaner och
syrener prunka i trädgårdarna och tusende färgrika blommor utveckla sig i
skog och på äng. Om det gör edra vänliga hjertan ondt om stadsbarnen
så vet jag också att I skolen glädja er med dem, då nu resvagnen
fram-drages och putsas och man får veta att man skall fara på landet! — på
landet! till kära slägtingar och vänner, långt, långt bort från gator och
gränder, instängda gårdar och rännstenar. Ack huru vi plågade vår kära
mamma med frågor om huru många dagar till vår resa ännu voro qvarV
och slutligen, hunne till den sista före afresan, huru vi njöto af allt bråk
och bestyr, allt upp och nedvändande på gamla vanor. Huru vi vandrade
mellan kappsäckar och högar af kläder, som skulle inpackas; öfver allt i
vägen, utkörda ibland af pigorna, som tyckte vi gjorde oreda, men använda
af vår snälla mamma, som ville lära oss göra nytta. Då bar man med glädje
på några par strumpor eller en liten klädning och fick tro sig lijelpa
mamma. Andtligen randades den stora dagen. Tidigt var man på fotter och
iförd sin rena resdrägt. Matsäckskorgens instufvande följdes med stort
intresse. Mamma satte sig upp i vagnen med gamla Greta, barnpigan, och vi
instufvades efter rum och lägenhet. Pappa satt sjelf på kuskbocken och
gjorde cn grann klatsch med piskan då vi körde ut genom tullen som jag
alltid öfversatte med »Far väl stad! jag vet det som är bättre!» En stund
kunde man sitta stilla och njuta af blotta tanken att man reste; kunde ropa
åt hvarandra vid åsynen af nyponbuskarna fullströdda med blommor, men
snart blef detta ej nog för våra lifliga sinnen och ben. Jag tror att
mamma och gamla Greta hade det temligen hett med oss derinne i vagnen, tills
pappa hittade på att lära oss, att låtsa att vi rådde om alla kor och kalfvar
vi foro förbi. Snart hade vi så stora hjordar livar och en, att vi nästan som
Abraham och Loth ej visste huru vi skulle rymmas i landet tillsammans.
De svartfläckiga långbenta grisarna, som ofta uppenbarade sig på
vägen, voro också föremål för en uppmärksamhet af egen art. Pappa kunde
nemligen aldrig emotstå att köra från den ena dikeskanten till den andra
för att ge dem en liten snärt med piskan, som framkallade en kort och
arg-grymtning samt ett plötsligt galopperande af den långbenta fyrfotingen. Detta
var nog roligt, men vagnen fick genom dessa zig-zag-farter en svajande rö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
