Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fisken i staden. Nu badades hon, kammades och ikläddes rena, snygga
kläder. Ingen kunde tro att det var samma flicka. När gubben kom åter satt
bon på en liten stol med en bilderbok i handen. »Hvar är Inga?» frågade
gubben. »Här!» svarade jag. Hvad han såg förundrad ut. »Vill du följa
med mig nu när du blifvit så fin?» sade han sorgset. »Ja då», svarade hon
och ögonen lyste af kärlek till gubben. Raskt tog hon den tomma kassen
ur hans hand och så gungade de bort på hafvet till sin ö. Men ofta
återsåg jag sedan om Lördagarne lilla Inga. Jag undrar om hon ännu kan den
psalm jag lärde henne!
Den vackra, bleka damen som jag förut nämnt och som jag vill kalla
Julie, lärde mig mycket om blommor, snäckor och hafvets under. Hon kunde
leka som ett barn och lära som en moder. Ännu minnes jag hennes små
visor, som hon sakta sjöng vid hafsstranden.
Lilla täcka
Fina snäcka,
Hvem har byggt ditt hus så nätt?
Hvem det målar?
Taket prålar
Af skulptur, om jag ser rätt.
Ä’ ni dyra?
Får man hyra
Sådant litet sommarhus?
Om jag knackar —
Nej, jag tackar,
Se, nu stängs din dörr burdus.
Ej i cellen
Hela qvällen
Skall du sitta rädd och gömd,
Promenera
Litet mera,
Till arrest du ej är dömd.
Lilla täcka
Fina snäcka,
Den som prydde så ditt ho,
Skall mig vårda,
Kalla hårda
Stormar, rubba ej min tro.
Kan du lära
Mig att bära
Liksom du min börda lugnt?
Må en hydda
Blott mig skydda,
Lifvet skall ej bli mig tungt.
Och hon besåg och beundrade de vackra snäckskal jag lade i hennes
knä, och väntade, som vi barn, tåligt att snäckan skulle öppna sin dörr och
sträcka ut sina känselhorn i solskenet.
När badtimman kom, då fröjdade vi oss. Det var så skönt att få
plaska i det klara vattnet, så roligt att lära simma och leka fisk. I bergen
sökte vi sedan rätt på nya slags blommor, den ljusröda, bärlika ljungen,
hvita stjernblomster och björnbärssnår. Hvilket nöje att ligga i en
bergs-skrefva och se utåt det stora blåa hafvet, der segelbåtar och stolta skepp
ilade, att se hur måsarne och tärnorna flögo öfver vattnet och satte sig på
strandens stenar. Men när det blef storm, då må ni tro att man måste bäfva.
Sådana vilda, hvitskummiga vågor och hvad vinden tjöt! Man kan icke
föreställa sig en storm, man måste se den. Sedan när det lugnade och solen
gick ner och skyarna rodnade och hela hafvet glimmade, då blef det så herr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
