Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- September
- Om björken som ville vara af guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utåt trakten, bäcken, ängarna och den blå skogsranden, bredde han en liten
hvit duk och framsatte på bordet hvetbröd och ett mjölkglas, sedan kom
han med det förnöjdaste leende frain med honingskakorna på sin bästa
rosiga äkta porslinstallrik. Den var visst något sinkad, men det förhöjde i
mina ögon dess värde, det var som ärr, hvilka visade att den varit med.
Gubben satte sig bredvid mig och emedan jag njöt långsamt, brukade han
berätta mig någon historia, under det hans fingrar med den
beundransvärdaste skicklighet bildade de finaste saker af vax. An en ekqvist med ollon,
än hallon, än en ros — ja, en liten gumma med käpp i hand och kjolen
öfver hufvudet. Hvad jag var lycklig. Ett och annat bi flög surrande in
och helsade på oss, satte sig på kanten af tallriken och deltog i måltiden.
Till och med en grann apollofjäril hade vi en gång till gäst. Utanför •—
ett stycke från kojan stod en liten smärt björk med hvit stam och
guldglänsande blad — den var så vacker. Berätta, sade jag; han begynte.
Om björken som ville vara af guld.
Det var en gång en smärt, mycket vacker ungbjörk, som alla
men-niskor tyckte så mycket om. Alla som gingo förbi sade, hvad den björken
är vacker! Solstrålarne kysste honom, vinden smekte honom, sipporna
skockade sig omkring honom, och sågo beundrande upp med sina blå ögon.
Foglarne höllo serenader — det var verkligen för mycken hyllning. Också
blef han bortskämd. Han började inbilla sig något om sin skönhet och blef
fåfäng. Det var skada på den vackra björken! Först gjorde han sig grön,
så godt han kunde, sedan prydde han sig med fransar förr än något annat
träd. Han speglade sig i en regnsjö mellan tufvorna och nickade belåten åt
sin bild.
En gumma som gick efter vatten tog han mössan af då hon lutade
sig ned, och höll den triumferande upp i luften på en gren. Hon blef ond
och sade: »Du kan då bli ett riktigt plågoris»; och så bröt hon af qvisten och
gick hem och basade sin stygga gosse, ty det hade hon länge ämnat, men
aldrig kommit sig för med.
Safven gick upp i den unga björken och den visste sig ingen råd, så
öfverdådig var den. En afton hvilade en ung vandrare under träden.
Aftonsolen förgyllde den unga björken, som var vackrare än någonsin i denna
belysning. Vandraren tog några kopparslantar ur sin ficka, räknade dem
och sade suckande: hvad förslår det? Ack om denna björkens löf voro af
guld — så gick han och kastade knappt en blick på den vackra ungbjörken.
Om mina löf vore af guld, tänkte björken — ja, se det kunde något
vara, och den susade natt och dag: ack om mina löf vore af guld! Så kom
den tid då sommarens engel skulle taga afsked. Redan voro rosor, liljor och
förgät mig ej inpackade, det blef allt glesare i lundarne och skaror af sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:36:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ktaret/0123.html
