Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvi suckar det så tungt uti skogen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och finner sig så dyster och förkastad:
Hon täljer alla synder, all lögn och flärd
och mord,
Hvarmed hon är se’n tusen år belastad.
Då far en dödens rysning igenom hennes
märg,
Då bedja alla dalar, då bikta alla berg,
Då suckar det så tungt uti skogen.»
»Haf tack, du elfva-drottning! — det
glömmer jag ej mer,
Ej heller fruktar jag att hemåt vandra.
Se der! i månens strimma min rätta stig
jag ser:
Farväl! vi glömma icke brådt hvarandra.
Väl är jag mycket ringa, ej har jag gods
och gull;
Men Herren vill jag lofva, att aldrig för
min skull
Det sucka skall så tungt uti skogen.»
Det lofvar också jag, ropade vi, och glömde aldrig den vackra sången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
