Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varade högtidligheten. Bröllopståget kom marscherande upp till oss med
ungmor och Matts i spetsen. Karin var nu klädd i liten bindmössa och bjöd
hem till sig. Det var så snyggt och fint i hennes hem och för livar rätt som
bars in ljöd en fanfar. Till grisstekens ära spelades upp med fart, han bars
in under musik, helstekt med äpple i munnen böjde han knä på fatets rund.
Tårtan var god, men mycket bastant och brynosten förträfflig, men mäktig,
man kunde ej äta mer den dagen. Väderqvarnsvingarne svängde om som i
högsta fröjd, allt var glädje och förnöjelse.
Men, nu skulle de nya pigorna komma. Med en blandning af
förlägenhet och skygg nyfikenhet helsade vi på Lotta och Lisa. De sågo vänliga
ut och bekantskapen var snart gjord till ömsesidig belåtenhet. När den
blå-målade kistan med ros på locket öppnades fingo vi se hufvud- och
halsdukar, psalmbok med mera och en visa »tryckt i år». Lisa hade dragkista
hon, bevars. De blefvo snart hemmastadda. Lisa var af ett mildt sinnelag,
kunde baka ypperliga pannkakor och var vänlig mot alla djur. I synnerhet
fastade hon sig ömt vid köksgrisen, som frodades under hennes spira långt
mer än under Britas. Det tror jag, Brita bara kastade maten till honom
utan ceremonier och uppmuntrande ord. Men Lisa, så hon klappade och
berömde sin nasse! En gång förklarade hon med tårar i ögonen att hon fått
ett helt annat humör, sen hon fick den grisen, »så jag kan riktigt säga att
grisens Jcärleh är min belöning». En af bröderna gjorde henne en medalj af
guldpapp och på den var afbildad huset Nassau och på andra sidan var den
försedd med de betydelsefulla orden; annars ej så olik en fördomdags
sex-styfver i guld.
Något som jag ber att få förbigå är slagten .. . den har kostat mina
barnögon många tårar, fastän vi visste bra litet af den. Köttskärning och
korfgöring roade många, icke mig. »Allting har en ända, men korfven har
två», brukade Lisa säga, och det ordspråket besannades, den tiden tog
en ända.
Storbaket var roligare. De små rundlar som tagas ut, för att kakorna
skulle kunna hängas upp, blef mitt dockknäckebröd och fick sitt hål medelst
fingerborgen. Hur mjölig och lycklig man gick i vägen för folk som hade
brådt-orn, hur roligt det var när degen höll på att gäsa öfver, och med hvilket
nit vi skuro pomeransskal till kryddskorporna. Våra egna små bullar, hur
de smakade!
Det blef nu rätt ruskigt väder emellanåt. Flyttfoglarne hade alla
be-gifvit sig af och höststormarne tjöto. Ugglan lät höra sig om aftnarna. En
gång, bäst vi sutto och läste, fingo vi höra ett hiskeligt brak; förskräckta
sprungo alla upp, gossarne rusade ut, och se vår kära gamla lönn låg der,
fallen i sin strid med stormen. Vi sörjde den uppriktigt. Bedröfvade sutto
vi om morgonen på den fallna stammen och gjorde den sista kronan af de
guldgula bladen. Sä buro vi den murknade stammen med Matts hjelp upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
