Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Oktober
- Vid en kolmila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i skogen och lade den i mossan. Bror Carl höll tal och lönnen fick en
kunglig begrafning.
Den qvarblifna stubben gjordes till en slags stol, en hedersplats, och
af lönnens friska armar, som afsågats, lärde vi oss skära vackra saker i trä.
Så gjorde vår gamla vän oss nöje äfven efter sitt fall. Vi talade om de
många glada stunder vi uti hans skugga berättat historier och gjort korgar
och kronor af de gröna bladen. Sic transit gloria mundi, suckade Carl, som
var en stor latinare. Jag målade blommor på trä och har ännu en sylåda,
der ett fogelbo bland blommor är måladt på mörk botten. Den är ett minne
af gamla lönnen och kallas lönnlådan. Några påstå att det är mera papper
än söm i den, men det är förtal. Likväl vill jag lägga ned detta blad der
så länge. Farväl nu, kära Oktober!
*
Vid en kolmila.
En kolmila! Hvad i all verlden kan det vara? Nog vet jag hvad koleld
och kolos och stenkol är — men en kolmila? Ja, det kan hända att jag
förutsätter alltför stor okunnighet hos läsarne, om jag tror, att en och annan af dem ej
skulle veta det. Men det skulle dock kunna vara möjligt, och jag ber då den der
en och annan att följa mig för en stund t. ex. till Småland och der till en trakt,
der det finnes jernbruk. Vi lemna vägen och begifva oss in i skogen på en liten
gångstig. Den slingrar sig fram mellan träden, som spänna sitt lätta och sköna
hvalf derofvan. Genom kronornas brutna tak faller dagsljuset ned och mellan
stammarne framskymtar den blåa himmelen. Marken är beklädd med grönskande
lingon- och blåbärsris, men vackra blommor finnes det ej så många, ty det är
höst. Vi hinna slutligen fram till en uthuggning och träffa der på hvad vi sökt.
Ty vi få genast syn på en underlig tillställning. Ett slags byggnad reser sig der,
liknande till exempel en afhuggen kegla. Den är bildad af trädstammar ställda
i ring och något lutande inåt. Och en svart rök stiger upp derur och en viss
behaglig lukt af kåda och enris och hvad det för öfrigt kan vara, träffar vår näsa.
Ty derinne brinner en sakta eld och vid den förvandlas stammarne så småningom
till kol. Så ser en kolmila ut, och rundt omkring den går en svart och nerrökt
smålandsbonde och vaktar på elden dag och natt och makar ihop träden, när det
är utbrändt innanför. Men han ligger väl någon gång och det gör han väl icke
i milan eller på bara marken? Åh nej, se der stå vid sidan fyra eller fem störar
nedslagna i jorden och förenade i en spets; mellan dem är det flätadt ris och
qvi-star, och ofvanpå ligger jord och torf och bark. Men på den sålunda bildade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:36:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ktaret/0131.html
